Frågan är bara hur.

Fyndigt värre av klimat/miljöaktivisterna.

Innovativ toalett.

Vid första anblick frestades jag att undra vem puckot är som ställt en extra stol inne på den offentliga toaletten (av hänsyn till känsliga läsare fällde jag ner sitslocket innan bilden togs). Men vid närmare eftertanke kom jag på att det kanske inte är en så dum idé. Gör toabesöket till en angenäm gemenskapsupplevelse. Ta med dig en kompis in. Så kan ni samtala lite grann med varandra. Exempelvis om hur dagen har varit och så vidare. Jag gillar attityden liksom.

Ett surprise moment.

Jag är på Pressbyrån och tittar lite på olika tidningar. Plötsligt fångar tidningen med killen med näspiercingen mitt intresse.

Så jag går fram till den och bestämmer mig för att börja bläddra.

Och plötsligt - just där och då - förstår och smakar jag lite grann på vad det innebär att leva ett liv i kändisskaps ständiga ljus. Nämligen att uppleva ett surprise moment av att hitta sig själv i en tidning. Där ser man.

Tribute to Henrik.

Magister Håkan har gjort det och nu är det Henriks tur; att bli publicerad i svartvitt på min blogg (svartvitt pga bildens ålder och inget annat). Bilden ovan, mina vänner, föreställer en ung Henrik Lundell, eventuellt i övre tonåren.

Smile.

Till listan där "stulen bil", "rådjurskolliderad bil" och "för gott döende mobil" ingår, skall nu tillägas "kraschad hårddisk". Man ba yeah.

Tigerns öga.

Plötsligt fick jag för mig att spotifaja den här låten. Jag lyssnade på den rätt mycket när jag gick i mellanstadiet. Den 11-årige Arash gick in på Kazaa och laddade ner "Eye of the tiger" och brände den på CD. Och körde den om och om igen. Gulligt ändå.

Därför är jag inte djursättsaktivist.

Djur kan ställa till med mycket jobbigt. Särskilt om det är ett puckorådjur som behagar hoppa ut mitt på E4an.

Den låsta lösningen.

Efter någon månads problem med att logga in på min internetbank, bestämmer jag mig för att göra något åt saken. Jag sätter mig på pendeltåget in till den stora staden. Promener till det stora bankkontoret. Tar en nummerlapp. Väntar. Och väntar. När det till sist blir min tur visar det sig att lösningen på mitt problem är en ny inloggningsdosa. Så jag får en ny dosa. Blir ombedd att knappa in den pin-kod jag önskar. Glad över att problemet är löst lämnar jag banken.

Ett par timmar senare sitter jag och käkar på stan. Plötsligt åker höger hand ner i byxfickan. Jag tar jag fram min nya dosa. Tittar på den. Tänker att den måste invigas. Jag slår in den nya pin-koden. Den lilla skärmen fylls av budskapet "FAIL 1". Äsch då. Jag måste slagit fel. Testar igen. Den här gången är jag noga med siffrorna. "FAIL 2". Äsch då. Jag måste slagit fel. Testar igen. Noga med siffrorna blablabla. "FAIL 3". Sådär ja. Dosan låst. Banken stängd. Jag tittar på dosan. Lägger ner den i fickan. Och där får den ligga. Mina nya, låsta, inloggningsdosa.

Däck.

Efter incidenten som drabbade bilen när jag var bortrest, måste jag sälja vinterdäcken. Någon?

Therese.

"Gud är mitt allt. Han är glädje, han är frihet. Jag känner mig obegränsad med honom. Allt kan hända."

Therese Nilsson i dagens Världen idag

Nu har Therese även skaffat Myspace, lyssna på henne här.

Go Therese!

Comeback.

Nu var det ett tag sen sist. Dags för comeback. Vi börjar med en bild på mig och Tony i USA. Pitbullen och jag blev bästisar. Han kom och väckte mig på morgonkvisten för att leka. Medan resten av stan höll sig inomhus, promenarade vi på gatorna i 40 graders värme och hade skoj. Men Tony måste ha glömt stänga av kranen. För han dreglade. Ja, alltså inte som en normal hund. Utan som. Ett. As.

Hejdå USA.

Vistelen i USA börjar närma sig sitt slut. Om några timmar åker vi till flygplatsen för att påbörja den nästintill dygnslånga resan till Sverige. Klämmer in några bilder hemma i Sverige.

Juste. Min svenska har måhända försämrats lite grann (överseende ombedes).

Tal.

Min kusin gifter sig imorgon och jag slipper inte undan. Jag sitter uppe mitt i natten (tidsskillnaden you know) och skriver talet jag måste hålla. Jag funderar på att öppna med "det är en stor ära för mig att vara här idag". Även fast det låter klyschigt.

Wish me good luck.

Vad är det som händer i Iran?

Det har väl inte undgått någon att situationen i Iran den senaste tiden varit väldigt turbulent och kaotisk. Efter presidentvalet för snart två veckor sedan, har folk protesterat mot det man menar är ett arrangerat valresultat.

För att bättre kunna förstå den rådande situationen måste vi göra en liten tillbakablick i Irans politiska historia. Fram till och med slutet av 70-talet regerande en shah (typ kung. Onödig kuriosakunskap: "shah" är upphovet till ordet "schack"). Shahen hade goda relationer med USA och var väldigt västerländskt influerad. Det iranska folket var fria att tro på vad de ville, klä sig som de ville och så vidare. Men friheten hade en baksida; nåde den som yttrade något emot shahen.


Från höger: USA:s president Jimmy Carter, shahen av Iran och herrarnas respektive.

Tillbaka till slutet av 70-talet. Folket hade tröttnat på shahen och ville ha politisk frihet. Man protesterade och gjorde uppror ute på gatorna. En religiös herre vid namn ayatolla Khomeini såg sin chans att bli Irans nye ledare. Han vann folkets stöd och shahen fick fly landet. Khomeini utropar i april 1979 Islamiska republiken Iran. Flera tusen år av monarki var nu över. Iran hade blivit en republik och fick en president. De goda relationerna med väst var nu historia. Nu bestämde staten hur man fick och inte fick vara klädd. Kvinnor måste täcka håret så fort de lämnar hemmet.

Khomeini blev landets högste både andlige och politiske ledare på livstid. När han dog 1989 efterträddes han av annan religiös herre; ayatolla Khamanei (just det, låter slående likt föregångarens namn).

Så till dagens situation. Det var alltså presidentval den 12 juni där folket kunde rösta på fyra kandidater, allesammans godkända av Khamanei. Officiellt fick den sittande presidenten Ahmadinejad flest röster, men mycket tyder på valfusk. Moussavi, en annan av de populära presidentkandidaterna, gick ut och krävde omval. Hans anhängare begav sig ut på gatorna i massiva protester mot valresultatet. Och där är vi idag. Folket protesterar och myndigheterna försöker hålla de stora folkmassorna i schack. Då utländska journalister inte är önskade i landet just nu, är det via Twitter, Facebook och Youtube som vi får veta att flera människor har dödats.

Den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad och utamanaren Mir-Hossein Moussavi.

Det är mycket som påminner om folkets uppror mot shahen på 70-talet. Det är därför befogat att ställa frågan om detta månne är början på en ny revolution.

Det är egentligen en slump att Moussavi fått rollen som oppositionsledare. Folket är ytterst sett inte bara trötta på den sittande presidenten utan på Khamaneis regim, inom vilken Moussavi själv varit verksam sedan revolutionen -79 (som någon uttryckt det, "han är det nukleära programmets fader").

Moussavi löper stor risk att bli arresterad precis som vanligt folk. Däremot bedöms inte risken särskilt stor för att han skulle dödas. En sådan händelse skulle utgöra en garant för fortsatta protester och en eventuell revolution, då Moussavi skulle bli "folkets martyr". Värt att nämna i sammanhanget är också att han själv sagt sig vara redo att bli dödad.

Nu återstår att se hur länge protesterna fortsätter. Irans folk är inte som Nordkoreas, helt ovetandes om omvärlden, utan det är ett välbildat folk som är beredda att betala ett pris för sin frihet. Personligen tror jag att detta kan vara början på en revolution.

Dubbelhaka? Don't worry!

Sånt som de gör reklam för på TV här. 2 minuters nickande om dagen med den här mackapären under halsen, skall fullständigt förinta dubbelhakan.

USA - the land of the dreams.

Some pictures.

Vädret här är alldeles fantastiskt varmt. Vi har 35-40 grader varmt varje dag. De inhemska invånarna åker hellre bil än promenerar 200 meter, på grund av hettan. Inte undra på deras överviktighet.


Ett magical moment förevigat; min första Starbucks ever.


Gyros existerar alltså utanför Jalla på Stora torget.


Night driving.

På flygplanet.

På väg till USA. Efter 20 timmars resande.

På flygplanet from Arash Asadi on Vimeo.

Utomlands.

Nu lämnar jag Sverige i tre veckor och chillar i USA istället. Skall försöka uppdatera därifrån och lägga upp nån video också.

So long!

Fruktbrejk.

Inget går upp emot en god fruktstund med ett gäng somriga frukter. Framför datorn.

Bilen Arash.

Det är inte sant. En sportbil uppkallad efter mig. Arash AF 10 skall bli min inom en snar framtid. Måste bara jobba och tjäna lite pengar först.